OM POLEDANCE

Poledansare berättar:

_DSC7814 copy (1)
Foto: Zala Pezdir

”Jag har så kul så jag tänker inte på att jag tränar, det är först mot lektionens slut jag inser att jag använt musklerna hela tiden.” (Sara, 36)

”I poledance kan jag få leka akrobat och leva mig in i musiken, alltså fokusera på vad jag kan göra med kroppen, inte hur jag ser ut.” (Joakim, 29)

”Det är så kul att jag som vuxen får utmana mina rädslor i att t. ex. stå på händer. Jag har blivit tuffare. Att kunna sätta olika poledance-trick motiverar mig till att ta tag i min styrketräning och stretching.” (Alexandra, 22)

”Hela mitt liv har jag hållit på med individuella sporter som mma, klättring, biljard… Jag och en kompis bestämde oss för att testa poledance som en kul grej. Och där hittade jag allt! Styrka, kroppskontroll, fokus! En kul värld som jag inte visste fanns.” (Thomas, 33)

Bakgrund

Poledance är en dans- och underhållnings- såväl som sport- och träningsform. Idag tävlar kvinnor och män i olika mästerskap nationellt och internationellt i olika poledancegrenar såsom: Pole Art, Pole Sport, Drama, Comedy, Theater, Amateur, Exotic, Classique. Dessa genrer kan skiljas mycket åt i både svårighetsgrad och utseende.

Enligt Sheila Kelley, författare till boken ”S-factor”, började poledance i västvärlden på 1920-talet när mittstolpen i ett intilliggande cirkustält blev en ”dansstång” och kvinnliga cirkusartiser gjorde trick på dem. Uppvisningarna blev mycket populära och spriddes via ryktesvägar till allmänheten. Poledance flyttade sedan på 1950-talet in på klubbar när Burlesque började bli mer accepterat (blev kallade ”Hoochie coochie shows”). Under 1980-talet i USA och Canada upptäckte strippklubbar att de blev mer populära när de började använda poledance som inslag i showerna.

Det var först i USA på mitten av 1990-talet som poledance presenterades som en träningsform för allmänheten av kanadensiskan Fawnia Mondey. Till Sverige (Stockholm) kom poledance i början på 2000-talet, och sedan dess har den successivt spridit sig över hela landet. Idag finns det poledancestudios från Malmö i söder till Kiruna i norr.

Poledance – influenser från öst

På andra sidan jordklotet hittar vi även den flera hundra år gamla indiska sporten ”mallakhamb” där  män tävlar på en tjockare stolpe. ’Malla’ betyder brottare och ’khamb’ betyder stång.

Chinese Pole (Kinesisk Påle) kan också jämföras med dagens poledance. Dessa stänger är dock alltid 6 m höga och är täckta med gummi för att dansarna ska fastna ännu bättre. Både Mallakhamb och Chinese Pole visar slående likheter med den poledance vi ser idag. De är även generellt mansdominerade sporter.

Träningen

Om man vill utvecklas väldigt fort och strävar efter att behärska poledancens mer akrobatiska inslag behövs regelbunden träning, minst 2-3 ggr vecka. Vissa trick ställer högre krav på styrka och uthållighet, andra på smidighet och balans. Men till skillnad från cirkusens eller gymnastikens extrema akrobatik skiljer sig poledance åt då den är väldigt tillgänglig för alla personer. Den kan dansas och tränas hemma, och ställer på nybörjaren inga krav på förmågor eller kunskaper förvärvade sedan barnsben.

IMG_20171103_192651_209
Foto: Zala Pezdir

Att känna att gymträningen, spinningpasset eller gympa flera gånger i veckan ”bara är något man ska ta sig igenom” håller oftast inte i längden. Träning ska inte vara tråkigt eller jobbigt, om den är det är det för att man inte hittat sin egen träningsform ännu. Därför kan det vara värt att testa poledance! Här får du nämligen något annat att fokusera på: musiken, en koreografi, att hålla balansen, att kontrollera armar och ben som far omkring, att spika ett nytt trick, att få till ett flyt i dansandet genom att jobba på övergångarna m.m. Se det som enbart dans eller träning eller både och – huvudsaken du har kul!

Poledance kan vara just din träningsform!